Besöks- och postadress
Markusstiftelsen
Liljeforsgatan 41
412 61 Göteborg
Markusstiftelsen
Liljeforsgatan 41
412 61 Göteborg
Nedan kan Du läsa en längre sammanfattning av kristen tro.
På den här länken kan Du läsa en kortare sammanfattning av kristen tro.
För det första tror vi kristna att det existerar en levande varelse, som är större än allt en människa kan ana eller förstå. Han är personlig, med vilja, känslor och förnuft, så som vi brukar tänka att personer har. Denna varelse har funnits i evighet och kommer att finnas i evighet. Han är unik i sitt slag. Han har skapat och ordnat världen och upprätthåller i varje ögonblick dess existens. Han har kontroll över alla skeenden och förlopp i världen och kan styra dem efter sin vilja. Han förmår allt som är logiskt möjligt och förenligt med Hans goda vilja. Han är lika verksam idag som i alla tider. Han finns överallt och har kunskap om allt – både det som varit, som är och som kommer. En sådan oerhörd styrka och fullkomlig makt leder oss till ödmjukhet och respekt.
Denna person är vidare helig, underbar, fantastisk, härlig och åter underbar. Strålglansen från Hans ansikte är så kraftfull att en människa inte kan se Honom och leva. Han döljer sig, för att vi skall kunna närma oss Honom. Han döljer sig, för att bara de som vill lära känna Honom skall finna Honom.
Samtidigt söker Han oss. Han älskar sin skapelse, och särskilt människan, som Han skapat till sin avbild. Vi är alltså lika Honom och återspeglar något av Hans härlighet. Han älskar inte bara människan i största allmänhet, utan Han älskar Dig och vill ha en egen personlig relation med just Dig.
Han är alltigenom god. Han är den ende som är alltigenom god. Och Han älskar oss och vill oss väl. Han vill leva i en nära relation med oss. Ja, kristen tro går ut just på detta: att finna Honom och att leva i en relation till Honom.
Han är både helig och kärleksfull. Dessa båda sidor måste finnas med i en rättvisande beskrivning av Honom. Ett barn måste uppfostras med både kärlek och vägledning/tydlighet, för att må bra och utvecklas sunt. Ett barn som bara möts med vägledning och tydlighet, men ingen kärlek, blir förtryckt, litet, trasigt och ensamt. Ett barn som bara möts med kärlek, men ingen vägledning och tydlighet, kan ha svårt att se när han eller hon prioriterar sig själv för mycket på andras bekostnad. På samma sätt möter Han – vår Himmelske Fader – oss med både kärlek och vägledning/tydlighet.
Denna varelse kallas Gud och Herren.
Gud är EN. Det finns bara en gud och Han är enhet och helhet. Men han är inte ensamhet, utan rymmer i sig själv gemenskap. Gud är inte bara En – Han är också Tre: Tre personer, som lever med varandra i outsäglig kärlek, gemenskap och harmoni. Ändå är Gud bara En.
Dessa tre personer heter Fadern, Sonen och den Helige Ande. Alla tre är till av evighet och lever i evighet. Det har aldrig funnits någon tid, då någon av dem inte funnits. Det finns ingen förändring i Gud. Ändå är Fadern Gudomens källa och ursprung. Det är också Han som skapat världen.
Människan har vänt sig bort från Gud och bort från Guds goda vilja. Hon trodde att hon visste bättre än Gud och ville vandra sina egna vägar. Människorna började göra onda saker mot Gud och mot varandra. Detta ledde till att relationen mellan människa och Gud, en relation som ursprungligen var god, trasades sönder. Vi har alla del i denna bortvändhet, eftersom vi alla vänt oss bort från Gud. Vår olydnad mot Gud – vår ondska – brukar kallas synd. Vi har inte möjlighet att i egen kraft ta oss tillbaka till Gud.
För att nå oss människor och för att återupprätta relationen, kom Gud till oss. Sonen – den andra personen i Gudomen – blev människa. Han transformerades ner till vår nivå, för att kunna tala med oss utan att vi skulle bli förgjorda av Hans härlighet. Han blev en vanlig människa och såg ut som en vanlig människa. Ändå var Han också Gud. Denna människa föddes vid vår tideräknings början i Betlehem i Israel av en judisk kvinna som hette Maria, utan någon mans inblandning. Han fick namnet Jesus. Han växte upp i Nasaret. Han vandrade omkring i Israel och undervisade om Gud och Guds vilja. Han kallas Kristus och Messias – Han som profeterna förutsagt och som judarna väntade på. Efter endast några få års verksamhet fängslades Han och avrättades genom att spikas upp på ett träkors. Han dog och begravdes, men efter tre dagar blev han levande igen. Han visade sig flera gånger för sina efterföljare. De tog på Honom och såg Honom äta. Fyrtio dagar efter sin uppståndelse togs han levande upp till Gud Fadern.
Jesu uppgift var alltså att söka upp oss människor och tala till oss ord från Gud. Eftersom Han själv var Gud, kunde Han inte bara förmedla ord, utan visade oss också vem Gud är genom sitt sätt att vara och bemöta människor. Många människor har också funnit Gud genom sin relation med Jesus.
Det viktigaste Jesus gjorde var dock att dö och uppstå. Detta är kanske det märkligaste i den kristna tron, att en persons död har en så central betydelse! Vi tror nämligen att Jesu död innebär att människans relation till Gud blev hel igen. Och vi tror att Hans uppståndelse innebär att också vi kan uppstå och få evigt liv. Detta kan förklaras utifrån lite olika infallsvinklar. Jesus var lydig mot Gud där vi var olydiga. Hans död blev det offer, som gjorde att Gud kunde förlåta oss det onda vi gjort. Gud straffade Honom istället för oss, och vill ge oss fria. Gud lät Honom dö, och vi kan få liv. Vi får helt enkelt byta med Honom. Vi har alla gjort onda saker och är alla på väg mot döden. Men Jesus gjorde aldrig något ont och ägde i sig livet. Jesus tar emot vår ondska och vi får Hans renhet. Han tar emot vår död och vi får Hans liv. Han uppstår, som den förste av dem som skall uppstå. Eftersom Han inget ont hade gjort, kunde döden inte behålla Honom i sitt grepp!
Korset är en konsekvens av att Gud är både helig och kärlek. Guds helighet kräver att vår synd utplånas och straffas med döden. Guds kärlek gör att Hans inre vänder sig, när Han tänker på detta. Istället tar Han straffet själv och ger oss fria! På korset ser vi både allvaret i synden – Guds helighet kräver att rättvisa skipas – , och hur mycket Gud älskar oss – Han är beredd att lida och dö, för att rädda oss!
Kristen tro menar alltså, att vi genom Jesus Kristus erbjuds rening från det onda och evigt liv. Hur får jag då del av det? Jo, genom tillit. Det är genom att lita på att Jesus vill ge mig just detta, som jag får det. Det är denna tillit vi brukar kalla tro. Och den gåva av renhet och liv vi då får brukar kallas frälsning. Jag behöver alltså inte frälsa mig själv – och kan det inte heller – utan jag får i tillit ta emot vad Jesus gjort för mig. Det är väldigt enkelt! Det är bara att börja tala med Gud och be om förlåtelse för de fel jag gjort. Har jag svårt att tro, kan jag be också om detta!
Detta sammanfattas i det Bibelställe som kallas Lilla Bibeln (Joh 3:16):
Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.
Femtio dagar efter Jesu uppståndelse fick Jesu efterföljare uppleva hur den Helige Ande – den tredje personen i Gudomen – kom till dem och tog sin boning i deras hjärtan. Han vill ta sin boning också i våra hjärtan. Den Helige Ande är lika personlig som Fadern och Sonen.
Han är kärlek, värme och liv. Han är Guds närvaro i våra liv och vill leva med oss i vår vardag. Anden ingjuter Guds kärlek i våra hjärtan och hjälper oss att älska. Han vill ge vårt liv en ny inriktning av tro på, kärlek till och lydnad mot Gud. Be därför Gud om detta!
De första kristna samlades till en gemenskap, enligt Jesu uppmaning. Denna gemenskap kallas Kyrkan eller Församlingen. När man kommit till tro på Jesus, är det viktigt att man söker upp en kristen församling. Vi kristna behöver varandra. Det är dock inte alltid så lätt att finna en bra församling. Vissa församlingar är inte så noga med vad Jesus och Hans efterföljare sagt. Andra slits sönder av strider, splittring och kärlekslöshet. Men ge för den skull inte upp Ditt sökande efter en församling. Men kräv inte heller en fullkomlig församling, för de finns inte.
För det första behöver Du komma till en församling för att bli döpt. Jesus sade, att den som vill följa Honom skall bli nedsänkt i vatten i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Då får man del av frälsningen och den Helige Andes gåva.
Sedan behöver Du församlingen för att leva som kristen. Precis som ett bord behöver fyra ben för att stå, så behöver det kristna livet fyra B:n:
Bibeln är en samling av sinsemellan mycket olika skrifter. De äldsta är kanske så gamla som 3 400 år, medan de yngsta troligen var skrivna före år 100. Den är indelad i två huvuddelar: Gamla Testamentet, som beskriver vad som hände innan Jesus föddes, och Nya Testamentet, som beskriver Jesu liv och den första kristna tiden. Jesu liv beskrivs i de fyra Evangelierna – Matteus, Markus, Lukas och Johannes, vilka var för sig skildrar Jesu liv och undervisning ur lite olika perspektiv. Apostlagärningarna skildrar den första kristna tiden. Resten av Nya Testamentet utgörs i stort sett av brev, som Jesu närmaste efterföljare skrivit i viktiga ämnen till församlingar och enskilda.
Trots de ingående böckernas olikheter har Bibeln en röd tråd: Guds handlande i världen, för att rädda oss tillbaka till gemenskap med Honom genom Jesus: I Gamla Testamentet förbereds Jesu ankomst, som äger rum och följs upp i Nya.
Bibeln är av mycket stor betydelse för oss kristna. Jesus bekänner sig tydligt till Gamla Testamentet som en auktoritet. Han bekänner sig också till det Nya, på så sätt att han utsåg vissa män till apostlar. ”Apostel” betyder någon som är utsänd å någon annans vägnar. Jesus säger att vi skall lyssna till dem, som om Han själv talade. Det är några av dessa apostlar, eller lärjungar till dem, som skrivit Nya Testamentet.
Vi tror också att Bibelns böcker på ett särskilt sätt är inspirerade av Gud. Med det menar vi, att Bibeln inte bara utgörs av människors redogörelser för Guds handlande, utan att faktiskt Gud själv talar genom dessa författare. Det var den Helige Ande, som vägledde dem att skriva som de gjorde.
Bibelns uppgift är framför allt att visa oss vägen till gemenskap med Gud. Det är därför den är viktig.
Vi kristna behöver varandra. Det är svårt att ensam hålla sin tro levande. Vi behöver andra, som kan stödja oss i vår tro, som vi kan samtala med, bryta åsikter mot och komma vidare i vårt tänkande. Vi behöver varandra, för att kunna hålla fast vid den kristna tron och inte dras med av andra sätt att tänka. Vi behöver också varandra för att uppmuntra varandra att leva enligt Jesu undervisning. Och så behöver vi varandras stöd inte minst i svårigheter och prövningar av olika slag.
Dagen innan Jesus dog instiftade Han en måltid, som han lärde sina apostlar att fira till Hans åminnelse. Han tog bröd och vin, som Han sade var Hans kropp och blod, som blir utgiven och utgjutet till syndernas förlåtelse. Han syftade då på vad som hände på korset dagen därpå. I församlingen samlas vi, för att fira denna måltid tillsammans, och i den tror vi att vi får del av syndernas förlåtelse och evigt liv. Denna måltid har många namn: Nattvarden, brödsbrytelsen, eukaristin. Det är en gemenskapsmåltid med Gud.
Bön är gemenskap med Gud. Den kan uttryckas på olika sätt – tillsammans med andra eller i ensamhet, med eller utan ord, skriven eller fritt formulerad, med eller utan musik, med eller utan kroppsrörelser, i olika kroppsliga ställningar, på olika platser. Det är alltså inte uttryckssättet som gör bönen till bön, utan det är detta att vara närvarande inför Gud. Det känns inte särskilt förvånande, att bönen är en viktig del av det kristna livet, eftersom den kristna tron går ut på just att återupprätta gemenskapen med Gud. Vi är fria att tala till Gud ärligt och utifrån våra äkta känslor och behov. Gud vill möta oss just där. Vi är också fria, att be Gud om vad vi vill. Gud förmår och vill handla i våra liv: hjälpa oss att tro, ge oss vishet, bota sjukdomar, ställa till rätta omständigheter och hjälpa oss på allehanda sätt.
Jesus lärde oss också en formulerad bön, Fader Vår:
Fader vår, som är i himmelen:
Helgat varde Ditt namn.
Tillkomme Ditt rike.
Ske Din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden.
Vårt dagliga bröd, giv oss idag.
Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro.
Och inled oss icke i frestelse,
utan fräls oss ifrån ondo.
Ty riket är Ditt, och makten och härligheten, i evighet.
Amen.
Gud har skapat oss. Därför är vi skyldiga att leva efter Hans vilja. Det är dock inte bara en skyldighet – det är också det som är bäst för oss. Gud vet ju hur vi fungerar. Man kan därför likna Bibelns etik vid en bruksanvisning. Om man köper en maskin och följer bruksanvisningen, kan man ha mycket glädje av den. Men om man hanterar maskinen efter eget gottfinnande, i strid mot bruksanvisningen, är risken stor att den går sönder.
Den som blir kristen, får som sagt den Helige Andes gåva. Anden tar sin boning i våra hjärtan och både vägleder oss och motiverar oss att leva på ett riktigt sätt. Det är dock inte alltid vi är så lyhörda för den Helige Ande. Gud har därför givit oss vissa tumregler för hur man lever rätt. Anden talar aldrig emot dessa regler.
Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.
Du ska älska din nästa som dig själv.
Jesus säger, att det absolut viktigaste är, att vi älskar Gud. Det finns inget annat som ens kommer i närheten! Det kan aldrig nog betonas att detta är det viktigaste. Det finns ingen som är lik Gud. Han är på ett helt unikt sätt värd vår kärlek. Dessutom är det nyttigt för oss, eftersom den som älskar Gud aldrig på djupet blir besviken. Därnäst vill Jesus att vi älskar andra människor, särskilt dem vi lever med och möter i vardagen – vår nästa. Kärleken ger våra gärningar en djupare kvalitet och vägleder oss också i vad som är gott att göra mot andra. Budet att älska Gud och vår nästa kallas det Dubbla Kärleksbudet.
Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem.
Jesus lär oss också empati och inlevelseförmåga, när Han säger att vi skall fundera över hur vi själva skulle vilja bli behandlade och sedan göra så mot andra – Gyllene Regeln.
Paulus beskriver i Galaterbrevet 5:22-23 hur den människa blir, som formas av den Helige Ande. Denna beskrivning, som han kallar Andens Frukt, kan tjäna som en vägledning över hurdana Gud vill att vi skall vara mot varandra. Men den är också en beskrivning av den Helige Ande, som låter dessa frukter växa fram hos oss! Man blir som man umgås, och umgås man med den Helige Ande, blir man som Han! De egenskaper Paulus räknar upp är:
kärlek
glädje
frid
tålamod
vänlighet
godhet
trohet
mildhet och
självbehärskning
Paulus räknar också upp en rad negativa egenskaper, som han kallar ”köttets gärningar”: ”Otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant”. Dessa egenskaper kommer alltså inte från den Helige Ande.
Bibeln ger oss också några mer handfasta och konkreta riktlinjer, som brukar kallas Tio Guds Bud:
Du skall inga andra gudar ha jämte mig.
Gud måste alltid få inta huvudplatsen i våra liv. Det är dock lätt att ge den platsen till något annat: Till sig själv, sin egen vilja, någon man älskar, sin fru/man, sina barn, sin karriär, sina pengar, sin ideologi, sin egen trygghet och bekvämlighet. Det finns också risk att man inte lyssnar till Gud, utan byter ut vissa av Hans tankar mot människotankar, mot tankar från andra religioner eller filosofier.
Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn.
Guds namn är heligt och får inte brukas i tanklöst tal eller enbart som förstärkningsord.
Tänk på vilodagen, så att du helgar den.
Det är nyttigt att avsätta en dag i veckan för Gudstjänst, avkoppling och rekreation. Kristna väljer vanligen den dag då Jesus uppstod – söndagen.
Hedra din fader och din moder.
Våra föräldrar har en speciell plats i våra liv och är därför också på ett särskilt sätt värda respekt och kärlek. Detsamma gäller annan överhet, som man bör underordna sig, så länge den inte begär något som strider mot Guds bud.
Du skall inte mörda.
Det är inte tillåtet att döda någon människa, inte heller att misshandla eller förtrycka. Inte heller att såra andra i tal eller handling, förakta, förkasta, fördöma eller se ner på dem. Vi skall ha särskild omsorg om svaga och utsatta människor, såsom barn – födda såväl som ofödda – fysiskt och psykiskt handikappade, sjuka, svaga, gamla samt religiösa, politiska, etniska och andra minoriteter.
Du skall inte begå äktenskapsbrott.
Sexualiteten är en Guds gåva till gemenskap, fortplantning och glädje. Den är tänkt som ett förenande band mellan en man och en kvinna i ett livslångt äktenskap och skall därför inte uttryckas i några andra relationer. Särskilt allvarligt är det om en gift person sexuellt förenar sig med någon annan än sin maka/make.
Du skall inte stjäla.
Man skall inte ta eller lura till sig något som inte tillhör en själv, vare sig det gäller materiella eller andra saker.
Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
Man skall inte fara med osanning, lura eller bedra. Man skall inte heller tala illa om andra.
Du skall inte ha begär till till något som tillhör din nästa.
Man skall inte ha begär efter en person som är gift med någon annan. Man skall inte över huvud taget vara avundsjuk på andras vänskap och goda relationer. Man skall inte heller ha begär till eller vara avundsjuk på andras materiella tillgångar, ställning i samhället, framgång och annat liknande.
När man läser alla dessa bud, är det lätt att tänka, att det är jobbigt att vara kristen och att man slipper leva efter dessa regler, om man inte är kristen. Så är det dock inte! Gud kräver detta inte bara av kristna, utan av ALLA. Han kommer också att vid tidens slut döma alla efter hur de följt dessa regler.
Jesus har lovat att komma tillbaka för att hämta alla som tror på Honom och ge dem evigt liv i gemenskap med Gud. Han skall då också döma världen efter vars och ens gärningar.
På den här länken kan Du läsa en kortare sammanfattning av kristen tro.
Och här finns fler lästips.